älskling?

en dag så kommer du tröttna på mig.
mina felsteg, mina kyssar, mitt skratt, hela mig.

och vet du älskling?
jag är rädd - dödsrädd för den dagen.

jag undrar om du sitter och är sur på mig nu,
tänker tankar på om jag verkligen är värd att slösa tid på.
jag ska svara ärligt.
nej, jag är inte värd din tid, dina pussar eller dina finaste ord.
du är för bra för mig. du är kanske för bra för alla.
du är helt unik.
jag förtjänar dig inte. men jag vill absolut inte se dig med någon annan.

vet du vad min värsta farvåg är?

det värsta som skulle kunna hända är ifall jag
skulle mista dig.

jag försöker, jag försöker, försöker, försöker vara en
super flickvän. men jag är inte det.
jag har aldrig varit någons flickvän på riktigt.
jag har aldrig känt såhär för någon, på riktigt.

jag är dödsrädd för att förstöra det här, som vi har, som vi byggt upp.
rädd för att mina dumma felsteg ska rasera allting.

jag kommer göra fel igen.
eftersom jag hade tänkt att vi alltid ska vara tillsammans
så skriver jag att jag kommer göra fel igen, för det kommer jag.
inte med flit. för jag vill att det här ska funka!

jag gråter gråter gråter just nu och vill att du håller om mig,
säger att vi ska vara föralltid och att du ska älska mig även då
jag gör fel.

jag är inte perfekt. jag gör fel.

jag vill vara perfekt. perfekt för din skull.
det har jag sagt redan,
att jag önskar att jag var finast, för din skull. bara din skull.

jag vill ringa dig, men det vågar jag inte, du är nog arg. eller ledsen.
eller besviken, eller sur.

jag hatar mig själv för att jag gör dig ont.

du förtjänar världens bästa.
jag borde vara ensam.

men älskling?
den dagen då du inte står ut längre så vill jag att du ska veta
att jag är så tacksam för det som varit.
att jag alltid kommer hoppas på att du kommer tillbaka,
och att jag älskar dig. ja, gud vad jag älskar dig.

snälla stå ut med mig

min kropp är bara ett skal utan mening
det ekar mindre när jag fyller mig med dig