with my arms outstretched, trying to take flight

det är lite obehagligt tycker jag,
då man är i ett hus fullt av människor,
men ändå känner man sig så satans ensam.


det känns som september redan tycker jag.
jag känner mig stressad och vill hinna med så mycket
nu i sommar.

jag är orolig inför hösten,
orolig hur det kommer gå för mig.
kommer jag trivas? kommer jag fokusera på skolan?
kommer jag orka ta bussen varje morgon?
sådana där småsaker som gnager lite.


här i växjö pratar alla smålänska, och joel
som kommer ifrån jönköping har lite smålänsk dialekt,
jag saknar att ha min lillebror att prata med om saker.
om livet. sitta i källaren på skolan och bara vara tyst men
ändå finnas där för varandra ifall man mår dåligt.

och någon jag saknar så förfärligt mycket är jesper,
jag saknar honom så mycket att jag blir rädd.
jag tänker på dig näst intill hela tiden.
jag vill ha dig med mig hära och få visa dig allting fint,
solnedgångar, havet, ängarna. vill dela allt det fina som finns här med dig.
nu såhär på kvällen vill jag få luta mig mitt huvud mot din axel medan
du håller en skyddande arm om mig.
snälla älskling. du kommer väl inte tröttna på mig?
visst håller vi alltid ihop du och jag?

jag älskar dig, ok.